Ganska tragiskt att jag ska börja ta upp bloggningen igen. Efter 2 jävla år. Visst har jag haft andra bloggar om diverse samma ämne, under alla år som ätstörd. Men denna jävla lilla blogg. Trodde jag aldrig jag skulle återvända till.

Men sen så efter en vad jag tror är en panikångestattack, hade jag inget val kändes det som. Jag vill skriva om hur jag känner, hur det är att ha ett litet monster inom sig som stavas Ätstörning som kan vara det värsta och det bästa i mitt liv.

För er som kanske precis kastat sig in i viktminskningsgrejen kan jag försöka förklara hur jag älskar/ hatar min ätstörning. Men det får helt enkelt ske i ett annat inlägg, för om jag känner migsjälv rätt så kommer jag vrida och vända på migsjälv tills jag inte är någonting annat än ett luftslott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vägde jag mig för första gången på 9 månader. Före det vägde jag mig 1-2ggr per dag, sjukt att det kan ändras så mycket.   Vad stod det på vågen då?   69,6kg Lättnad, var det första jag kände. Jag vägde iaf inte 70 kg idag, det skull...

För att ni ska förstå att detta är nåt som gnagt på mig ett X antal år ska jag gå igenom allt. Steg för steg.   i 8:an började allt. Blev kallad fet av en klasskamrat vilket ledde till att jag på en gång drog mig hem och letade upp viktminsknings...